Har inte fått sova speciellt mycket inatt.. tänkte att det var lika bra att gå upp och ta mig en kopp thé och försöka bete mig precis som vanligt.

Men det är svårt.

Igår kom bebiskatten hem. nästan 10 veckor gammal, och asliten. Jag trodde väl inte att ester skulle hoppa av glädje, men jösses vilken surtant hon är! Jag upplever henne som nyfiken, och inte speciellt arg egentligen..

Hon liksom ligger och morrar, fräser och grymtar som en gris när den lille kommer i närheten, men hon ser helt normal ut. Hon bara låter obehagligt. Hon har till och med gått fram till asta och tittat, gjort sig så stor som möjligt och sedan sprungit iväg.

Ja, jag döpte om den till asta istälet. Jag råkade säga det några gånger, och kom fram till att det var enklare än assar. Tittade den i rumpan och tänkte att det var nog en hona, men sen såg jag något där bak som kikade fram, så jag tror att asta är en hane.

Men Ester och Asta är fint. Och finare blir det när de är kompisar.

Läste på nätet om inrtoduktion av en kattunge, och det kan ta ett tag innan Ester vänjer sig. Hittade en massa info om folk som hade katter som inte gillade andra vuxna, och som typ i två veckor hade fräst på den lille innan den kom fram till att den inte var något farlig, och att den skulle stanna. Och med det känner jag mig lugn. Situationen är inget konstig, och Ester kommer inte att döda Asta.

Det var till och med bra att de fick spendera så mycket tid i samma rum som möjligt. Så jag vänjer mig vid tanken på att höra griskatten inne på dass ligga och sura i några veckor, och lillkatten till att hoppa omkring på mig titt som tätt.

... .. .

Natten har ju varit minst sagt spännande. Jag lade Asta på golvet i en filt, och tänkte att hon/han skulle ligga där. Jag vaknade dock till vid otaliga tillfällen av att ha en katt i ansiktet och i största allmänhet överallt, och Ester satt och morrade på golvet.

Ester försökte till och med hoppa upp i sängen två gånger, och hon blev skitarg och frästa och hoppade. Så jag tänkte att det är väl lika bra att gå upp, för inte kan jag sova med det helvetesgapet i öronen.

Trots detta har vi väldigt mysigt alla tre. Asta tror att jag är mamma, och är hela tiden på mig. Ester försöker klämma sig in på alla de små utrymmena som Asta har varit på, varför vet jag inte, men det ser roligt ut. Hon har även snott tygmusen, den vill Ester ha för sig själv.

Just nu pågår ett spännande skådespel med Asta under sängen, och Ester utanför. Kände även nyss att Asta har kissat mig på ryggen; utan att jag märkte det. Det luktar som tur är bara vatten, så en tvättid precis idag behövs inte.  Men jag får nog ta och sy mig ett par nya byxor, om jag inte vill gå utan förstås.

Vet inte om det är så att Asta inte vågar gå på lådan när  Ester ligger i vägen.. jag har ställt henne/honom där någon gång, men den har hoppat ut. Den vet ialafall vad man ska göra där, för den är rumsren. Ester har nog skrämt den stackarn. Om den tänker kissa överallt blir jag olycklig, med tanke på att jag har heltäckningsmatta..