Bara en dag kvar på jobbet!

Jag kan knappt fatta det, i helgen var jag övetygad om att jag skulle dö och att jag inte klarade av en enda dag till, men så helt plötsligt är det onsdagkväll!

Imorgon är det mycket att göra, men det spelar ingen roll, för det är min sista dag. Då får det vara hur jobbigt som helst, för jag kommer inte att sätta min fot där igen. Kanske nästa sommar, vem vet.

3 dagar kvar till katten.

Smulkatten Ester.

Jag kanske har jobb på gång som dagisvikarie. Ska ringa på fredag och prata med dem, och förhoppningsvis får jag lite timmar i månaden.

   Hade annars tänkt söka jobb som städerska igen, eller på posten som sorterare, men dagisfröken känns mycket roligare. Jag har ju en fot inne, och det är bara dumt att inte utnyttja den. Dessutom ligger det i Lund, och det går bussar både hem och från institutionen vilket är en enorm fördel.

Helt plötsligt blev hösten mycket enklare, känns inte alls lika tråkig som den gör med jämna mellanrum. Bara jag inte sviker stackars katten och är hemmifrån alldeles för mycket. Har normalt sett inte så många timmar i skolan, och jag pluggar mycket hemifrån, så det finns (eller snarare fanns) många timmar om dagen som jag spenderade hemma. Men nu blir det förmodligen fler, så max 4 fullpackade dagar är vad jag kan tänka mig.

Ska kolla min cheesecake nu.

Känner att jag gärna vill äta allt på en gång, och njuta av att detta är min sista kväll-innan-jobbet-som-sketen-hotellstäderska.

Har löst mitt obetydliga problem angående ommöberingen. Nu vet jag typ hur det ska se ut. Känner mig nöjd. Har hittat en fin liten kudde med svans på som jag ska ge till katten, och jag tror hon kommer att gilla den. Kan tänka mig att svansen kan vara rolig att leka med.

5 dagar kvar nu!

Har helt gömt bort att boka biljetter, så det borde jag kanske göra nu..

Sitter och funderar på hur jag ska möblera om lägenheten, men får det inte riktigt att gå ihop.. jävla jobbigt.

Svårt när man inte är hemma och kan mäta ut och se med egna ögon. Har försökt att rita i skala, men jag har inte så mycket plats att röra mig på, typ 3x2.5 m på ett ungefär. Och jag VILL verkligen möblera om.. det blir liksom som en nystart.

Jävla i-landsproblem.

Fan.

Känner mig nedslagen och lite orolig. Det är knappt en vecka kvar tills jag ska åka hem. Och ljuset ute skrämmer mig. Jag kan inte riktigt förklara hur det ser ut, men det kastar långa, obehagliga skuggor som är otäcka att titta på. Så nu sitter jag här och känner mig olustig, i ett mörkt rum med tv:n på som sällskap.

Igårkväll var jag jätteledsen. Vet inte riktigt varför, men det var mycket som for omkring i mitt huvud. Pojkvän var inte hemma och kunde inte trösta, så jag satt i mörkret på toaletten och grät med en kudde.

Vill inte åka hem! Det spelar igen roll hur många katter och kompisar som finns nere i skåne, innerst inne är jag rädd för att åka tillbaka! Våren har varit så fruktansvärt dålig, och jag vill inte att det ska upprepa sig igen. När jag åkta hit i Juni var jag jättetrasig, och resan blev som en symbolisk flykt från allt jobbigt. Resan hem igen känns därför lite som att återvända till allt det dåliga.

Jag kommer att sakna tryggheten här.

Har varit en bra dag, trots att jag fick rycka in som extrapersonal på stugområdet. Ville inte alls överhuvudtaget gå iväg imorse.. påväg dit var jag övertygad om att jag skulle dö. Men det gick ändå bra, trots att tyskarna hade skitat ner ganska mycket.

Nu sitter jag här hemma framför tv:n med en öl i kroppen och väntar på att klockan ska bli tillräckligt mycket så att jag ska kunna gå och lägga mig. Har 4 dagar kvar på jobbet, imorgonkväll 3 på hotellet.

   Det ska bli så skönt att sluta! Jag är verkligen trött på skiten. Jag har dock lyckats tjäna ihop en schysst summa pengar, och känner mig jävligt nöjd med min insats.

Så på tisdag ska jag ta en sista shoppingtur i Visby, och köpa nya skor.

Jag har nämligen inga nu. De jag åkte hit i har jag slitit ut på jobbet. De gick sönder under veckan, så nu har jag ett par lånade flipflops och går omkring i.

Ett par nya höstskor är därför ett måste.

Åker hem på lördag om en vecka, och hämtar samtidigt hem katten!

Ledig idag igen, och jobba på lördag-söndag.

Det börjar krypa lite i skinnet på mig nu, vill åka hem. Har varit jätterastlös nu i några dagar, kan liksom inte längre bara ta det lugnt. Jag känner att jag måste göra någonting, men jag vet inte vad.

Måste ringa till CSN och se till så att jag får studiemedel i höst. Måste ringa till sjukhuset och fråga vad som har hänt med mitt högkostnadsskydd, och varför de fortsätter att skicka räkningar.

Kanske titta på en film senare. Eller påbörja en sortering av mina saker som ligger utspridda överallt, så jag undviker att glömma nånting som ska packas ner inför resan hem.

Katthemmet ringde aldrig igår, hoppas de gör det idag. Vill verkligen ha katten, har till och med drömt om den inatt!

Hyresvärden tyckte det var en god gärning, så jag fick deras tillåtelse!

Katthemmet tyckte också det var bra, så de ska ringa ikväll så vi får prata igenom det lite.

Har funderat mycket nu i några dagar, och vill gärna skaffa en katt. Saknar mina gamla små kissar, och efter ett halvår utan känns det tomt. Har kollat många gånger på kattkomando syds hemsida, och nu tror jag att jag har hittat en som passar mig. En innekatt, lugn och lite skygg som inte verkar göra så mycket väsen av sig.

   Så nu har jag mailat min hyresvärd för att kolla läget, och jag hoppas på att det går vägen. Och sen hoppas jag på att katthemmet anser att jag och mitt hem passar för katten..

Känner mig glad, och lite orolig. De andra katterna, Hank och Hurva, fick jag och min fd.  Johan ta hand om 2004 från djurens vänner. Hurva var mamma till Hank, och väldigt speciell. Hon hade svårt för andra människor än de som stod henne nära, men när jag lämnade över dem till Johan i vintras hade hon blivit mycket mer social, vilket känns skönt.

Vet dock inte var oroskänslan kommer ifrån.. misstänker att den beror mycket på kasst självförtroende och en känsla av otillräcklighet för den stackars katten. Det finns inget som tyder på att det skulle gå illa, jag är en jättebra matte!

Tycker synd om fisken, så jag kan inte äta den med gott samvete. Tror jag ska försöka vänja mig av vid att äta fisk och skaldjur, men måste få bättre koll på det jag stoppar i mig så jag får tillräckligt med protein och så. Ska börja träna igen när jag kommer hem, och ska nog passa på att boka tid hos doktorn och kolla mina värden.

Stackars fisken.

Den har söta ögon.

Äntligen hemma.

Tv:n med OS står på konstant.

Schyman äter en massa kött konstant.

Verkligen hela tiden, till allt. Igår kom han hem med tre flintastekar (det var ju så billigt!) och planerar idag att köpa tre till. För tillfället har vi inte så mycket pengar så jag ansåg det vara en dålig idé. Det finns knappt nånting som jag kan äta. Förutom ris och pasta, men inget att ha till.

Så jag surnade till, och vi kom överrens om att han kunde köpa 2. Det räcker. Han har fan koldolmar i frysen, mat för en hel vecka (nej, kött för en hel vecka). Jag ska äta ugnsstekta grönsaker med kall sås till, det är billigt och bra. Och på måndag, då det kommer pengar, ska jag köpa fisk och göra fiskburgare och kroketter. Eller något med quorn.

Soldat Schyman får gärna äta kött, men helst inte köpa på sig det när det är ont om pengar.

Visby fortsätter att vara kallt och grått. Bara 15 grader ute, vilket får det att kännas som höst. Om det inte vore för att allt fortfarande är grönt så skulle det vara höst.

Känns vemodigt.

Känner verkligen inte för att gå till jobbet idag. Liten tröst är att det bara är för 5 timmar, och på en tisdag brukar det inte vara så mycket att göra.

Hoppas att jag får gå inomhus, annars bir det kallt. Ledningen har nämligen en dresscode som personalen inte får lov att ändra på, eftersom alla ska se enhetliga ut. Så en kortärmad tröja och ett par korta byxor känns inte så lockande idag, då man springer in och ut från rum hela tiden.

   Kommer förmodligen att dra på mig en trevlig förkyning lagom tills att skolan börjar. Det skulle vara så jävla typiskt.

Jag saknar Malmö, och Malmö saknar mig.

Om typ 2 veckor åker jag hem.. efter att ha varit här sedan den 6 Juni. Känner på mig att resan kommer att vara jättejobbig, så jag tänker be (kanske småtvinga) Schyman att följa med ner, så jag slipper gråta ögonen ur mig. Och få ångest.

Jag gillar mitt distansförhållande för det ger mig en frihet som jag inte hade i mitt förra förhållande som varade i över 3 1/2 år. Jag behöver ett distansförhålande för att lära mig hantera mig själv och acceptera den jag är (ja, jag vet, det låter fruktansvärt klyshigt men det är faktiskt sant). Men det är avskeden som är jobbiga, speciellt dem då jag inte vet när vi kommer att ses igen.

Det börjar bli dags att rensa i oljudsmappen på hårddisken. Den är inte hanterbar längre, och känns ganska tråkig. Har inte heller någon koll längre på vad jag har, och förmodligen finns det en massa dubletter av vissa låtar.

Den visade sig vara 43 G stor, och jävligt jobbig.

Så grattis till mig! Det kommer dröja ett tag, så den närmsta tiden lär jag vara upptagen med att lyssna igenom mängder med musik.

Jag lovar mig själv att jag ska försöka göra nr. 23 i mitt liv till ett bra år. Och då ska fan i mig hela vara bra. Om jag får utvärdera det förra så har det varit sådär. Hösten var bra helt igenom, trots uppsatsångest och många långa resor mellan Malmö - Visby. Våren började ganska bra, men i stort sett var den ett misslyckande. En jobbig erfarenhet som jag ändå är tacksam att jag har skaffat mig och kan ta lärdom av.

Sommaren blev min räddning. Fick en chans att reparera mig själv hos soldat Schyman och lyckades knipa ett sommarjobb på hamnhotellet hos Gotlandsresor som städerska. Inte jättebra betalt, men i slutändan blir det mer pengar än vad csn ger, så jag känner mig nöjd.

Så; nu har jag fått pannkaksfrukost, presenter och den fullständiga versionen av The Sims 2 (med ALLA expansions och prylpaket) installerat på datorn. Vädret är ganska kallt, så det blir tyvärr inte något badande som jag hade tänkt mig, men ikväll väntar en kräftskiva hemma hos Ballerina och Mr. Joel och deras gnisselkatt.

En bra dag att se tillbaka på.

Synd att den kommer att ta slut.